Om videoverket

Vårsalongen 2013

Lina Karjel

Jag arbetar som konstnärlig ledare och illustratör. I mina verk finns oftast en surrealistisk sida och jag inspireras av vardagsmagi och av sagor ur verkligheten. Jag tycker om att hitta något vackert i det fula och har arbetat länge med frågor kring döden i form av samtal, text och konst.

I mitt verk har jag försökt att ställa döden och livet mot varandra, där döden representeras av en klinisk beskrivning av vad som händer med kroppen när vi dör, och livet som representeras av en text som skrivs i realtid. Textandet har jag använt mig av för att jag anser att vi människor är absolut närvarande och levande när vi skriver. Handen i filmen skriver ner banala ting som gör oss upptagna av själva livet fram till vår död. Den slutliga bilden som orden formas till är en symbol jag tog fram som min egen symbol för döden, efter att ha letat igenom historiens olika symboler för död.

I arbetet med verket har jag utforskat vår tids distans mellan död och liv. Idag dör vi oftast på sjukhus och döden har blivit allt mer instutionaliserad och privatiserad, vilket kanske har gjort att vi inte längre vet hur vi ska handskas med döden? I Sverige förr i tiden och i många andra länder är döden mer exponerad och ses som en mer självklar del av livet och kanske uppfattas som mer naturlig än den gör nu i vårt samhälle. Offentligt sörjande, fotografier på döda och tal om döden är lite tabubelagt. Den här tystnaden kring döden i vårt samhälle är relativt ny och aldrig förr har döden så konsekvent skjutits bakom kulisserna. Det är en så självklar del av livet som samtidigt är så surrealistisk och därför intressant för mig att arbeta kring.

Som konstnär arbetar jag med performance, måleri, fotografi, video, installation och allt slags material som behövs när orden tar slut.

Född 1979, Stockholm.